Hem ¦ Släktföreningen ¦ Styrelsen ¦  Släktingars Intranät


Hem

Släktföreningen

Anfäder

Släktmöten

Nyheter

Galleri

Julbrevet

Styrelsen

Efterlysningar

Kalender

Ordlista sjukdomar

  Ordlista militaria

Länkar


Om Cookies /
©

Släktingars Intranät



Ordlista om militära ord som kan förekomma i husförhörslängder och dödböcker.

Militärt ord Beskrivning
Absens Frånvarande.
Ackordhäst En av staten ägd häst som var avsedd för militärt bruk under övningsperioder.
Adelsryttare En ryttare i Adelsfanan, som var en av adeln uppsatt ryttarekår.
Adjutant Adjutant är en officer som biträder en högre rankad officer. Denna ståndpunkt infördes i början av 1700-talet och var då bemannad av icke-officerare, underofficerare. Den tjänst som en adjutant fick en officers rang år 1734 men då med en lön av en underofficer.
Agraff Prydnad på huvudbonad bestående av två band i varierande utformning.
Allmän Värnplikt Se Värnplikt.
Anmarchbommar Två bommar som fästes vid hjulen på kanoner för att kunna rikta om pjäsen utan att behöva spänna för hästarna.
Appell Signal ofta på jägarhorn, innebärande att en viss förrättning skall utföras. Ordet kommer av latins appellare: tilltala, anropa, vädja.
Approbation Godkännande av soldat eller häst.
Approbera Anta, godkänna.
Approbitionsmönstring En mönstring som gjordes för att godkänna soldater eller hästar.
Arkli Äldre benämning på ett förvaringsrum för vapen och krigsförråd i allmänhet .
Arkliemästare Förrådschef. En underofficer av lägsta graden vid svenska örlogsflottans artilleristat kallades förr Arklimästare. Denna rang var i bruk fram till 1824.
Arklimästare Var en underofficerare arbetar med flottans artilleri ombord på fartygen. Det var den lägsta underofficerare inom flottans artilleri och han var ansvarig för lastning och syftar på ett visst antal artilleripjäser.
Arméförvaltningen Ersatte 1865 Krigskollegium som centralt ämbetsverk för armén.
Artillerist En soldat vid artilleriet. Artilleri är en samlingsbenämning för tyngre eldvapen. Det truppslag inom armén som använder sig av och betjänar dessa vapen kallas Artilleriet. Inom marinen fanns det tidigare ett vapenslag som hette kustartilleriet.
Auditör Auditör (militär) är en militärjurist, antingen en lagfaren ledamot av en krigsrätt, ett juridiskt biträde till en förbandschef, eller en militäråklagare (även benämnd krigsfiskal).
Augumentshemman Hjälphemman för att hjälpa ett rusthåll att hålla soldat och häst.
Avdelning Finns tre vid varje kompani på ett infanteri- regemente. Avdelningen bestod av en underofficer, två korpraler och två vice korpraler.
Avpollettering Till sjukvårdsanstalt eller annat förband överlämnad personal.
Avsked Avslutar på egen- eller försvarets begäran sin tjänst.
Avträdessyn En syn av boställe eller torp när befattningshavaren slutade.
Bandolär Tidigare en patronväska, numera en uniformsprydnad i form av ett antal snören som hänger över vänster axel.
Barberare Regementsfältskärens medhjälpare.
Bataljon Är som regel ett halvt infanteriregemente bestående av 4 kompanier.
Befälsmöte En benämning på särskilda övningar med över- och underbefäl vid infanteri- och kavalleriregementen.
Beställningshemman Kronoräntan var anslagen till en regementsofficerare.
Beväring År 1812 infördes en enkel form av allmän värnplikt, så kallad beväring. Det var främst tänkt att dessa soldater skulle vara en reserv för den ordinarie indelta armén. Under senare delen av 1800-talet tyckte man att det behövdes en starkare krigsmakt och det föreslogs att de värnpliktiga skulle övas under en längre tid. Det ledde till att indelningsverket upphörde 1901 och ersattes med vårt moderna värnpliktssystem.
Källa: Terra Scaniae
Boj Tjockt ylletyg.
Buldansbyxor Byxor i kraftig linneväv.
Bussarong Matrosblus.
Båtsman Båtsman förr indelt militär som i det svenska indelningsverket tilldelades örlogsflottan för tjänstgöring ombord, och som för sitt uppehälle tilldelades ett båtsmanstorp. Man kunde vara ersättare för en båtsman, som kallas fördubblingsbåtsman.
 
Två gårdar (var de små kunde de vara tre) bildade rote och skulle rekrytera eller ersätta en soldat eller båtsman. Roten betalade lega (värvningsersättning) årlig lön, kläder och stod för ett båtsmanstorp med tillhörande odlingsbar mark. Ibland ingick vissa förmåner, som utsäde eller annat.
Indelt militär som i det svenska indelningsverket tilldelats örlogsflottan. För sitt uppehälle tilldelades båtsmannen ett båtsmanstorp. Båtsmanshållet avvecklades av riksdagen 1887 men inte förrän 1932 avgick den siste båtsmannen.
År 1905 avskedades den siste gotländske båtsmannen och därmed blev Gotland det första svenska landskap som avvecklade indelningsverket.
Källa: Svenska knektar, Lars Ericson.)
Båtsmanshåll Rotering av båtsmän. En term som används för marinens del av indelningsverket. Detta var det system för att rekrytera och bibehålla Båtsmän av "Rote" bönder. I städerna i inlandet benämnd som Stadsbåtsmän.
Båtsmansstuga Bostad uppförd för marinens båtsmän.
Carabinjär (Karabinjär) En ryttare som är beväpnad med en karbin.
Cassering (Kassering) Avsked på grund av att soldaten inte uppfyllde krigsmaktens krav.
Charivader Benklädnad som användes av husarer, bestod av långt upp på låren gående strumpliknande plagg, vilka var trädda utanpå skinnbyxorna, var vanliga på 1700-talet.
Cornett Se Kornett.
Detachement Mindre truppstyrka, bl.a. använd för spaning.
Distinktionskorpral Underbefälsgrad från 1858, under en viss tid en hedersgrad för en framstående korpral. Omvandlades till furir 1914.
Dolma Kort husarjacka där många snören mellan knapparna är mest iögonfallande.
Dragon Kavallerist som förflyttar sig till häst, men mestadels strider till fots. Dragon är ett mellanled mellan lätt och tungt kavalleri.
Dragonförband Var ett beridet infanteriförband.
Enrolleringskarl Inskrivningsman inom det militära.
Enrolleringskarl, eller enrolleringsbåtsman, var en benämning på en kustbo; ofta sjöman eller fiskare, som var värvad för att vid behov kunna inkallas till flottan.
Enöreskassa Avgift som uttogs för varje soldatkontrakt och som användes för stöd till rotar som behövde hjälp för att betala rekryterade soldater.
Epålett Axelprydnad med gradbeteckningar.
Expectance Avvaktande, ex. väntar på att få en tjänst eller att bli pensionär m.m.
Fanjunkare En militär rang som infördes år 1833 då den ersatte den tidigare fältväbel. Fanjunkare var den högsta underofficerskursen rang fram till 1945 då en ny ranking kom.
Fardag Avflyttningsdag. Fardag, avtalad eller i lag stadgad dag då person som innehar nyttjanderätt i fast egendom är skyldig att flytta.
Femmänningsregemente Regementen som uppsattes i början av 1700-talet för att sköta landets försvar på hemmaplan. Fem rotar går samman om att sätta upp en soldat.
Friryttare Ryttare som 1709 ur varje kavallerikompani överfördes som värvade ryttare. Rusthållen fick i de uttagnas ställe sätta in nya ryttare
Friskytt Skytt tillhörande en frikår. Frivilligt manskap som opererar bakom fiendens linje.
Frälsegård En gård som var skyldig att mot viss skattelättnad utrusta och hålla en soldat.
Furir Militär grad, underofficer i den svenska armén fram till 1875 då denna ranking ersattes med Fanjunkare.
Ranking av Furir återinfördes 1914, men nu som en lägre rang (underbefäl).
Fyrmänningsregemente Regementen som uppsattes i början av 1700-talet för att sköta landets försvar på hemmaplan. Fyra rotar gick samman för att hålla en soldat.
Fältjägare Var specialutbildad infanteri soldater.
Fältpräst De svenska fältprästernas historia går tillbaka till 1621, då fältkonsistoriet inrättades. Medlemmar var samtliga regementspräster och ryttarpräster. Dessa kategorier tillsammans kallades fältpräster.
Fältsjuka Fältsjuka var en i äldre tid använd samlingsbenämning på olika smittosamma tarmsjukdomar hos trupper i fält. Vanliga sjukdomar som kunde drabba fältsoldaten var dysenteri och diarré. Sjukdomarna uppstod ofta till följd av dålig mat och förorenat vatten.
Fältskär Läkare och kirurg som ingår i regementsstaben. Fältskär var en person som kunde utföra mindre kirurgiska ingrepp t.ex. åderlåtning, koppning eller dra ut tänder. Han kunde också bada, klippa och raka människor men även ge lavemang. Fältskären följde med hären vid krig men kunde också anlitas av privatpersoner i fredstid
Fältväbel Underofficersgrad vid infanteri och dragoner (Fanjunkare).
Förr var det Fältväbel's ansvar var att rada upp trupperna innan en strid och han hade rätt att straffa soldaterna om de misskött sig. Rangen Fältväbel användes i den svenska armén fram till 1833 då den ersattes med rang Fanjunkare
Fänika I Sverige utgjorde fänikan under hela 1500-talet den högsta enheten vid fotfolket. Varje landskap uppsatte ett, under olika tider växlande, antal fänikor, vartill kom gårdsfänikan, ett slags garde, fänikor av präste-, frälse-, fogde-, bergslags- och andra knektar samt ett stundom betydande antal fänikor av värvat manskap.
Fänikans normalstyrka utgjorde under mitten av 1500-talet 25 rotar om 21 man, inberäknade över- och underrotmästare. Den delades i 5 kvarter under var sin kvartermästare, och dess befäl ("ämbeten") utgjordes för övrigt av 1 hövitsman, 1 fänrik, 1 löjtnant (åt fänriken), 1 profoss, 1 kaplan, 1 mönsterskrivare, 1 fältskär samt 5 trumslagare och pipare eller i allt 542 personer. Styrkan växlade dock betydligt och sjönk ofta till 300, ja till 200 man. Vid 1600-talets inträde sjönk styrkan ända till 150 man, stundom mindre; fänikan fick då benämningen kompani.
De flesta av senare tids regementen har sitt ursprung i olika lokala fänikor. Ett exempel är I 15, Älvsborgs regemente som har sitt ursprung i de fänikor som under 1500-talet skapades i Västergötlands södra del.
Fänrik Lägsta officersgraden, utgick 1835, ersattes med Underlöjtnant, återinfördes 1915.
Förare Förare var i Sverige sedan början av 1600-talet en underofficersgrad vid infanteriet. Vid sidan av sitt taktiska befäl skulle föraren ansvara för sjukvården inom kompaniet. Han skulle även biträda fänriken som fanförare vid marsch och strid. Vid befälsreformen 1833-1837 blev förarna sergeanter.
Förbättring Soldaten uppfyller inte det krav regementet har på sitt manskap.
Förstärkningskarl Person uttagen till armens förstärkande.
Förstärkningskarl Styrka om högst 50.000 man som i händelse av krig uppsattes till arméns förstärkning. Beslutades av riksdagen 1809–1810.
Förtrav En kavalleriavdelning som sändes före eller framför en huvudavdelning.
Gardist En gardist är en soldat i ett gardesregemente, som på 1870-talet kunde vara Svea Livgarde I1, Andra Livgardet I2 (från 1894 Göta Livgarde) eller Livgardet till häst K1.
Gatlopp Gatlopp är ett straff där den dömde får springa, med bar överkropp, mellan två rader av män försedda med spön eller käppar och ta emot ett slag av varje person. Gatlopp har huvudsakligen använts som en militär bestraffning.
Som militär bestraffning avskaffades gatlopp i Sverige genom kunglig befallning den 26 november 1812. I Sverige nyttjades gatlopp före 1734 även som straff för brott mot allmänna lagen. I 1734 års lag uteslöts denna straffart vid den granskning som förslaget undergick på riksdagen. Likväl bibehölls straffet i några särskilda förordningar, till exempel i kunglig förordning 18 februari 1768, enligt vilken gatlopp ådömdes den, som förledde bruks- och smedsarbetare att övergiva riket.
Gefreiter Ungefär Vice Korpral.
Gehäng Från livremmen utgående eller över axeln sittande bärremmar till sidovapen, i bruk sedan 1100-talet, sedan 1600-talet även till patronväskor.
Gemen Menig soldat.
Generalmönsterrulla Den första militära källan släktforskaren kommer i kontakt med är Generalmönsterrullan (GMR). En generalmönstring skulle hållas vid varje förband vart tredje år.
Det var dock inte alltid en generalmönstring skedde vart tredje år, speciellt inte vid krigstid.
GMR omfattar med vissa undantag åren 1685 - 1885, dvs. under det yngre indelningsverket. Under de sista åren av indelningsverket gjordes inga generalmönstringar. För dessa år kan istället stamrullorna utnyttjas.
GMR är uppställda per vapenslag och inom vapenslag regementsvis. Inom regementena är de förda kompanivis. De uppgifter som behövs för att söka en person i GMR är: regemente, kompani, soldat/rote-nummer och socken.
Generalmönsterrullorna är m.a.o. uppställa efter regementets organisation. Först redovisas regementsofficerarna, dvs. major till och med översten (regementsstaben).
Kompaniofficerarna (fänrik till kapten) redovisas i respektive kompani/skvadron. Inom varje kompani kommer kompaniofficerarna först därefter underofficerarna och därefter underbefälen och manskapet. Underbefälen och manskapet redovisas i kompaninummerordning. Denna numrerade ordning är löpande inom respektive kompani, normalt 1 - 150. I GMR för de indelta regementena redovisas även rote- eller rusthållsnumren som är en löpande nummerserie för hela regementet, vanligen 1 - 1200.
Så, en generalmönsterrulla har en sektion i början med regementsstaben och därefter normalt 8 sektioner, en för varje kompani, med kompaniofficerare, underofficerare samt underbefäl och manskap.
Källa: Hans Högman
Generalmönstring Mönstring av ett eller fler regementen utfördes av en kunglig- eller generalsperson. Vid denna mönstring antogs och avskedades soldater, en genomgång av soldatens kunnande och hans utrustning genomfördes.
Generalsperson Fältmarskalk (endast under krig), General, Generallöjtnant, Generalmajor.
Gevär Sammanhållande benämning, infört under 1700-talet på, handeldvapen.
Gouvernementsdrabant Förvaltningsområdesdrabant
Gradbeteckning Särskild prydnad på uniformen som anger bärarens grad.
Gratial Pension, understöd.
Gratialist En soldat som tjänstgjort tillräckligt länge och under sin tjänstgöring skött sig kunde erhålla en liten summa pengar som pension. Pension kunde även utdelades till soldat som blivit invalidiserad under tjänstgöringen. Gratialisten fick oftast lämna soldattorpet när en ny soldat skulle tillsättas.
Avskedad soldat som uppbär pension. Dessa indelades i 4 klasser:
1. I tjänsten skadad oförmögen att klara sig själv.
2. I tjänsten skadad kan i ringa mån försörja sig.
3. Varit i tjänst mer än 30 år.
4. Tjänst 30 år och fyllt 50 år.
Grenadjär Låneord från franskan som är benämning på soldat som hade till uppgift att kasta handgranat.
Handeldvapen Vapen som kan skötas med en eller två händer.
Harnesk Rustning som skyddar ryggen eller bröstet.
Hejdridare Underordnad tjänsteman i den tidigare jägeristaten, skogvaktare.
Hemkall Den ersättning som soldaten årligen fick i naturaförmåner utöver sin lön. En liten avkastning från torpets jord gav en högre hemkall.
Hemmansbruk Soldaten hade rättighet att få avsked "för hemmansbruk" om han ägde ett hemman som han brukade.
Hjälprote Ett hemman som hade till uppgift att stötta ordinarie hemman med soldatens hållande, se Augumentshemman.
Huggare Blankvapen med en 60 cm lång klinga.
Så till exempel uppsattes husarförband 1721 i Preussen utrustade med sabel av ungersk modell. Infanteriet i Preussen ersatte redan 1715 värjorna med korta sablar så kallade "huggare" och liknande vapen infördes vid infanteriet i de flesta av Europas länder vid mitten av 1700-talet.
Mot slutet av 1700-talet utrustades Infanteriet, manskapet vid artilleriet och flottans officerare beväpnades samtidigt med huggare av preussisk typ.
Husar Tillhörde lätta kavalleriet med spaning som en av uppgifterna. Husar regementen etablerades i Sverige under 1700-talet. De var beväpnade med sablar och karbiner (korta gevär).
Husarmössa Huvudbonad för husarer med ungersk förebild.
Hästhemman Kronohemman, som jämte beställs- och löningshemman vid indelningsverkets uppsättning 1680 tilldelades befälet vid kavalleriet till vidmakthållande af hästar och rustning. För ändamålet utvaldes de bästa hemman, som funnits att tillgå.
Hästvakansavgift Avgift som betalades av de rusthåll som var befriade från att hålla häst och rustning. Avgiften upphörde i början av 1840-talet.
Indelningsverket Administrativt system för hantering av statens inkomster och utgifter inom äldre svensk förvaltning. Bestämda inkomster anvisades bestämda utgifter. Eftersom naturahushållning präglade den svenska ekonomin anslogs lokala naturainkomster till försörjning av en statlig ämbetsman på platsen.
Systemet fick störst betydelse inom försvarsmakten. Vissa hemman (s.k. rusthåll) avdelades att underhålla en ryttare med häst. Ett antal gårdar bildade samtidigt en rote, som tillsammans åtog sig att anskaffa och underhålla en fotsoldat eller en båtsman.
Efter inledande experiment under Gustav II Adolfs tid ("äldre indelningsverket") genomfördes systemet på ett heltäckande sätt från och med 1682 under Karl XI ("yngre indelningsverket"). År 1901 avskaffades indelningsverket och ersattes av ett modernt värnpliktssystem.
Indelt soldat Tilldelade soldat, Soldat rekryterades inom indelningsverket
Indelta Regementen Tilldelade regementen, regementen organiseras inom indelningsverket.
Infanteri Infanteriet eller, ålderdomligare, fotfolket är det truppslag inom en armé som traditionellt strider till fots. Historiskt sett har infanteriet även förflyttat sig till fots.
Insubordination Olydnad. Begreppet olydnad är oftast förknippas med militära organisationer, militära organisationer har en befälsordning och lagliga ordning från en officer eller underbefäl förväntas utföras av som den person ordern ges.
Interimistiskt avsked Av regementschefen beviljat avsked tills vidare, bland indelt manskap.
Jägare Soldat som hade utrustning vilken medförde stor rörlighet. Ofta soldat som var speciellt utbildad för spaning och enskild strid.
Jägarförband Jägarförband är en militär enhet med huvudsaklig kompetens och förmåga inom strid och underrättelseinhämtning på det operativa-strategiska djupet av en fiendes territorium jämte lågintensiv krigföring.
 
Den första jagar kåren i Sverige bildades 1745 när Savolaks jägarkår (kår = kåren) grundades.
Kaftan Rysk beteckning för uniformsrock.
Kandar Betsel med både stång- och tränsbett.
Kantornering Kantonering kallas stundom truppers förläggning i kvarter, vilka då erhåller benämningen kantoneringsqvarter. Stundom förstår man dock med detta ord det slags förläggning i kvarter, då åt varje man bereds sängplats och åt varje häst plats under tak, vilket slag av förläggning i kvarter även kallas förläggning i rymliga eller vidsträckta kvarter
Kapott Grövre soldatkappa med kapuschong.
Kapprock Livsydd överrock
Kapten Officersgrad vid infanteri- och dragonregementen, kunde föra befäl över ett kompani. Kaptenen var kompanichefen.
Kapten av 2:dra graden Officersgrad infördes 1812 och försvann 1844.
Kaptensboställe En officer bostad avses en kapten inom indelningsverket.
Kaptenslöjtnant Officersgrad mellan löjtnant och kapten. Användas fram till 1833.
Karabinjär (Carabinjär) En ryttare som är beväpnad med en karbin.
Karbin Karbiner var från början ett kortare luntlåsgevär eller flintlåsgevär, framtaget för kavalleriet då dessa hade svårt att hantera de långa musköterna på hästryggen. Andra trupper som hellre utrustades med karbiner än med gevär var artilleriet och soldater vid Fortifikationen. Idag ingår -karbin som suffix i termen automatkarbin, som alltså är ett kort gevär som kan avge automateld.
Karbin har gett namn åt karbinhake, som ursprungligen användes för att snabbt haka av och på karbinen, karbinen hakades fast i karbinhaken som satt fast i en karbinrem.
Karolin Karoliner, av Carolus, den latiniserade formen av namnet Karl, var benämningen på soldaterna inom Sveriges armé under kungarna Karl XI och Karl XII (1660 - 1721). I regel hade de blå rockar med gult foder, uppvikta nedtill.
Karpus Karpus är en hatt som var standard för karolinerna. Det var en vadderad eller pälsfodrad mössa med flikar som gick att fälla ner för öron och nacke. Karpusen byttes ofta ut mot den trekantiga karolinerhatten.
Kartusch Kartusch, även kartuschväska, (franska cartouchière, patronväska) är en väska av ibland styvt läder i vilken kavallerister och artillerister inom de flesta arméer medförde ammunition till sin karbin. Den bars på ryggen i en rem över vänstra axeln.
En kartusch kunde i början av 1700 - talet ha måtten 30x12x4 centimeter och vara överklädd med älghud samt ha en älgskinnsrem eller buffelhudsrem, 3,6 centimeter bred och 180-190 centimeter lång, med mässingssölja.
Kask Hjälm av svart hårt läder, användes vid mitten av 1800-talet.
Kasken är en hög hjälm som ofta bärs av poliser eller soldater på olika håll runt om i världen, till exempel av poliser i Storbritannien. I vissa fall pryds kasken av en så kallad panasch vilket är en upprättstående fjädervippa.
Kassationsmönstring En mönstring för att kassera soldater som av någon anledning inte kunde vara kvar som soldater.
Kassering (Cassering) Avsked på grund av att soldaten inte uppfyllde krigsmaktens krav.
Kavalleri Kavalleri, rytteri, historiskt sett ett beridet truppslag som förflyttar sig och/eller strider till häst.
 
I Sverige kavalleriet kallades" rytteriet före 1650. Exempel Smålands Ryttare och Upplands Ryttare.
Kavallerist Ryttare i kavalleriet. Lika som "Ryttare".
Klippare Tross och ridhäst av nordiskt ursprung. På indelningsverkets tid i Sverige var en del rusthållares åligganden att hålla ryttarhäst, helst valack eller hingst, minst 4 och högst 20 år gammal och med vissa angivna mått. Klippare har använts inom den svenska krigsförvaltningen för att beteckna en häst som kunde vara en ersättningshäst för en rusthållares nummerhäst då denna för tillfället var obrukbar eller då ingen annan häst fanns att tillgå.
Klipparen behövde då inte fylla det för nummerhäst föreskrivna måttet. En sådan häst fick i fredstid inte användas i arbete utan skulle stå på stall och ridas ett par gånger per vecka. På grund av kostnaderna och svårigheten att anskaffa stora hästar bestod de svenska arméhästarna till stor del av klippare.
Knekt Äldre benämning på soldat som stred till fots, ersattes vid slutet av 1600-talet av benämningen soldat. Ofta benämning på fotsoldat som tillhört indelta armen.
Knektehållet Ständiga knekthållet är Carl XI: s omdaning av krigsmakten.
Knektkontrakt Kontrakt mellan ett antal bönder som åtog sig att uppsätta en soldat och soldaten.
Knektstuga Bostad uppförd för soldaten byggt enligt på platsen vanlig sed, med måtten ca 4 x 8 meter, 7 stockar hög och ett fönster som var 1 aln i fyrkant.
Knekttorp Bostad uppförd för soldaten byggt enligt på platsen vanlig sed, med måtten ca 4 x 8 meter, 7 stockar hög och ett fönster som var 1 aln i fyrkant.
Kofferdimatros "Kofferdimatroser" var professionella sjömän utformats med handelsflottan. De var ansvariga för allt det arbete som hade att göra med den faktiska seglingen (med hjälp av "Båtsmän").
Den "kofferdimatroser" var värvat och hade ett personligt kontrakt med marinen. De betalades kontant och var tvungen att tjänstgöra i flottan i 6 månader per år. Resten av året de tjänade på handelsfartyg.
Kolett Ett livplagg, tröja.
Kommenderad Beordrad att resa till en viss plats.
Kommendör (Flottan) Marin militära rang, officer. Kommendör har rang närmast under flottiljamiral och närmast över kommendörkapten, och motsvarar överste inom Armén,
Kompani En infanteriavdelning , del av ett regemente, ofta bestående av 100 till 150 man.
Kompaniofficer Benämning på officersgrader som tjänstgjorde vid ett kompani, kapten, kaptenslöjtnant, löjtnant och fänrik.
Kornett En militär rang, officer, var lägsta officersgraden vid husar- och kavalleriförband. Motsvarar i dag till rang av Fänrik.
Korpral En lägre militär rang.
Korpral En lägre militär rang, underbefäl, hade vid infanteriet 24 man sig tilldelad.
Korpralsboställe Ett soldattorp enligt en korpral inom indelningsverket.
Korpralskap Varje kompani hade 6 "Korpralskap" av 24 soldater och en korpral, totalt 25 män.
Krigsdagbok Krigsdagbok är en för ändamålet utformad dagbok som skall föras vid staber och krigsförband för att dokumentera krigshändelserna. Där förs in egna åtgärder, observationer om fiendens verksamhet, mottagna och givna order, taktiska överväganden, operationsplaner med mera. Till dagboken kan bifogas operationskartor, stridsberättelser och andra handlingar. Krigsdagboken utgör den huvudsakliga grunden för skildringen av krigets historia.
Krigskollegium Från 1634 försvarets centrala ämbetsverk. Ändrades till att vara Arméförvaltningen från 1865.
Krigskommissariat Krigskommissariat hade under krig till uppgift att sköta armens avlöningar, förplägnad och furagering. Chefen för kommissariatet kallades enligt fältförvaltningsreglementet 1796 för generalintendent. Vid varje fördelningsstab fanns som regel en Krigskommissarie.
Krigskommissarie Se Krigskommissariat
Kronohemman Hemman som disponerades av kronan som boställe för befäl och civilt anställt folk såsom avlöning.
Krontiondet Avgift för all odlad jord, från början i form av natura som säd mm. Från 1730-talet och fram till 1800-talets början i form av pengar.
Krutmakare Pulvermakare eller krutmakare kallades den yrkesman som hade till uppgift att framställa svartkrut för krigsmakten. Krutet tillverkades av salpeter, kol och svavel, som skulle blandas i noga avvägda mängder. För att minska explosionsrisken måste ingredienserna fuktas. Brännvin fungerade bäst – vatten gjorde att de klibbades fast vid morteln och mortelstöten.
Krutsjudare Benämning på person som arbetar med krutframställning med salpeter som råvara.
Kungens befallningshavare Landshövdingen, tillsammans med länsstyrelsen utövade fram till 1918 det regionala styret av försvaret.
Kvartermästare Benämning på en officersperson som förbereder ett förbands inkvartering. Hade som i regel kaptens grad och var administrativ chef.
Kyrassiär Var det tunga kavalleriet. Namnet kommer från harnesk, som var namnet på den bepansrade skydd som de bar.
Under 1700 talet blev alltför otymplig (alltför besvärligt) att bära en full harnesk. Istället en lätt harnesk kom i bruk samt en hjälm istället för den äldre full huvudet skydd. Den kyrassiäer var beväpnade med en värja och en pistol.
Fullt utrustad kyrassiäer var ganska tung så de behövde stora hästar för att genomföra dem.
Benämning på bl.a. Lifregementet till hästs tre kårer efter 1792.
Kölhalning Kölhalning är en metod som har utförts för att besiktiga ett segelfartygs botten eller göra nödvändiga reparationer samt borttagning av havstulpaner. Kölhalning går till när fartyg ligger mot en kaj eller strand, genom att fästa grova rep i master och med vindspel eller vinschar tvinga fartyget till slagsida.
 
Kölhalning som bestraffning. Detta innebär att en besättningsman på ett fartyg binds med rep och dras under kölen. Det är ett straff som tidigare förekommit ombord på fartyg, för relativt grova brott såsom stöld. Vid grövre brott kunde kölhalningen upprepas, vilket ofta slutade med att den straffade dog. Kölhalning avskaffades i Sverige 1755.
Lantvärn Lantvärn är en äldre form av värnplikt. I Frankrike uppstod värnplikten som en förutsättning för Napoleons massarméer, och regeringar runtom i Europa provade snart olika varianter av det franska systemet. År 1808 när Ryssland anföll Finland, som vid den tidpunkten var en del av Sverige, var Sveriges reguljära armé i stort behov av förstärkning.
En förordning om att upprätta ett lantvärn inrättades och plikten omfattade ogifta män i åldrarna 18 till 25 år, men med undantag för stora grupper, bland annat studerande och bönder med eget jordbruk. Lantvärnet kom att bestå av cirka 30 000 man.
Lantvärnet var dåligt utrustad och bestod av unga män som ryckts iväg från sina hem för att strida i ett krig långt borta. Den dåliga utrustningen och den ringa erfarenheten från krig gjorde att lantvärnet led stora förluster och lantvärnet blev heller aldrig någon stor succé.
De tunga erfarenheterna från lantvärnet gjorde att bönderna misstänksamt bromsade alla ansatser till gemensam utskrivning vilket i slutändan fördröjde den allmänna värnpliktens införande i Sverige.
Lega Soldatens kontanta lön, ersättning.
Legokontrakt Den nedskrivna uppgörelsen mellan roten/rusthållarna och soldaten.
Likvidationsmöte Årlig sammankomst där ekonomiska mellanhavanden mellan roten och soldaten reglerades.
Livbataljon Den 1a bataljon i varje regemente kallades Livbataljon.
Livkompani Den 1a kompaniet i varje regemente kallades Livkompaniet.
Livmundering Första munderingen, fick användas efter tillstånd från kompanichefen.
Luntlås Avfyring av handeldvapnet sker med hjälp av glödande lunta som förs mot antäningskrutet på fängpannan.
Löjtnant Löjtnanten en militär rang, Kompaniofficersgrad. Ställföreträdare kompanichefen. 1811 infördes Löjtnant av 2:graden.
Lön Ekonomisk ersättning för utfört arbete. För soldater, ryttare och båtsmän blev lönen högre när jorden gav mindre.
Lönehemman Krono- och skattehemman, där räntorna var anslagna för lön till statlig tjänsteman.
Major Major en militär rang, regementsofficer, officer ovan kapten. När ett regemente var organiserat i bataljoner var majoren bataljonschef.
Manskap Manskap är en beteckning på den lägsta kategorin soldater och sjömän. De meniga tillhör manskapet. I den svenska försvarsmakten är benämningen enbart historisk. När underbefälet räknades till manskapet omfattade det i Sverige graderna vicekorpral, korpral och furir.
Mattornister Tygväska i vilken proviant medfördes.
Menig Soldat som ej befordrats.
Midfaste 14 mars var den dag då tillträde och avträde av soldattorpen som regel skedde.
Militaria Militaria kallas något som är en del av det militära.
Militieboställe Kronan tillhörande jordegendom som används som bostad och lön åt befäl, ofta benämnt som Boställe.
Militärdistrikt En fredsmässig indelning för arméns förband införd 1833. Ett antal ändringar skedde under mitten och senare delen av 1800-talet. Ersattes 1893 av benämningen arméfördelning.
Minderårig volontär Minderårig militär personal som tjänstgör utan lön, men som kan ha vissa förmåner.
Mundering Med mundering avses en fullständig uppsättning kläder och annan utrustning som bärs för ett specifikt syfte. Begreppet används särskilt i militära sammanhang. För att förtydliga innebörden talar man ofta om full mundering.
I stridsmundering ingår en soldats uniform, vapen och övriga utrustning. Med hästmundering avses sadel och betsel, men ibland kan även andra utrustningsdetaljer ingå.
Musköt Handeldvapen med stöd. Musköt, ett slätborrat (det vill säga inte räfflat) mynningsladdat gevär med luntlås, hjullås, snapplås eller flintlås som användes från 1500- till 1800-talet. Kalibern var ofta kring 20 mm. De första musköterna var så tunga att man använde ett gaffelformigt stöd under pipan.
Mönsterskrivare Mönsterskrivare var en civilmilitär tjänsteman med underofficers rang med uppgift att sköta rullföring och kassatjänst. Ursprungligen fanns en mönsterskrivare för varje fänika och kompani. Senare fanns en för flera kompanier. Mönsterskrivaretjänsterna indrogs 1875.
Mönstring Mönstring den periodvis återkommande förrättning, genom vilken en högre befälhavare eller arméns högsta myndigheter genom en särskilt förordnad mönsterherre förvissa sig om, att personal, hästar, materiel o. s. v. förefinnas i föreskrivet antal och tillstånd, eller genom vilken manskap eller hästar prövas, huruvida de uppfylla de för krigstjänsten oundgängliga fordringarna, eller manskap eller hästar förklaras icke längre användbara till krigstjänst. Av det förra slagets mönstringar ha i svenska armén under olika tider förekommit generalmönstring.
Varje mönstring användas för ändamålet upprättade förteckningar, mönsterrullor. Mönstring kallas särskilt den genom 1885 års värnpliktslag införda förrättning, som verkställes rullföringsområdesvis i nov. och dec. för att åstadkomma kontroll på det värnpliktiga manskap, som icke under året varit inkallat till tjänstgöring.
Mönstringen sker sedan 1911 genom skriftlig anmälan, undantagsvis genom personlig inställelse. Mönstring förrättas vid
mobilisering av krigsmakten med de hästar och fordon, som uttagas för krigsmaktens behov (se Hästanskaffning för krigsbehov). Den förrättas inom
varje hästutskrivningsområde på vissa på förhand utsedda mönstringsplatser av en särskilt för varje område utsedd mönstringskommission.
Möten Som regel årligen återkommande övningar och utbildning av manskap.
Möten kallas i dagligt tal de vapen övningar, som anordnas för indelta trupper och för beväringen men benämningen gives även åt de förrättningar, genom vilka rekryter och remonter antagas vid de indelta trupperna (se Rekryteringsmöte).
Mötespassevolans Betalning för soldatens underhåll vid möten och mönstringar.
Mötespassevola’ns kallades den afgift, som från 1812 erlades af rust- och rotehållare mot befrielse från den dem åliggande skyldigheten att underhålla det indelta manskapet under marscher och vapenöfningar.
Mötespassevolans-aftalet, som gällde för 15 år, förnyades i enlighet med 1828-30 års riksdagsbeslut genom k. kung. af d. 27 Mars 1830 ytterligare för 15 år och bestämdes till 7 rdr bko årligen för hvarje karl, hvarjämte hvart rusthåll borde för hvarje häst aflemna 25 lisp. hö, l tunna hafre och 5 lisp. halm antingen i natura eller i kontanta penningar. I enlighet med 1840-41 års riksdagsbeslut efterskänktes mötespassevolansen genom k. kung. af d. 24 Maj 1841, under förutsättning att det af samma riksdag anslagna beloppet till arméns vapenöfningar icke komme att minskas, i hvilket fall K. M:t åter skulle taga i anspråk rust- och rotehållarnas skyldighet att under vapenöfningarna underhålla manskap och hästar. Den behållning på mötespassevolansmedel, som fanns, förblef till krigsstyrelsens förfogande.
Officer Militär chefsperson.
Passevolance Avgift till kronan för att den skulle överta ansvaret för uppgifter som normalt tillhörde roten/rusthållet.
Passpoal På uniformen insytt snöre eller band ofta i annan färg än tyget.
Patronkök Patronkök kallades intill mitten av 1800-talet den stora, av styvt läder förfärdigade väska, i vilken soldaten till fots medförde sina patroner. Patronköken utbyttes senare mot en eller flera mindre patronväskor av olika slag. I svenska armén användes senare en patrongördel med flera påfästa mindre väskor.
Permitterad Egen ansökan om ledighet vilken godkänts.
Pipare Benämning för flöjtblåsare. En pipare blåste i pipa, dvs någon sort av blåsinstrument, t ex skalmeja, ett mellanting av blockflöjt o oboe. Han var väl företrädesvis militärmusiker.
Pistolsmed Hantverkare som ingick i regementets stab. Från 1833 innehade pistolsmeden boställe.
Pontonierbataljon Ingenjörförband huvudsakligen för brobygge.
Portopé Handrem. till sabel/värja
Premiärlöjtnant Officersgrad motsvarar nuvarande löjtnants grad.
Presens Närvarande
Profoss En militär rang, underofficer. Den fullständiga titeln var regementsprofoss, vilket senare ändrats till regementsväbel. Övervakade ordningen bland soldaterna och för att det upprättades straff. De militära straffen kunde vara allt från dödsstraff till gripandet, piska / aga eller att löpa gatlopp.
Profossen hade boställe och ingick i kompani eller regementsstaben.
Proveteringsdirektion Avdelning vid ett regemente som hade till uppgift att upphandla material inför möten och kommenderingar. Fanns mellan åren 1841–1880.
Regemente Regemente är en militär administrativ enhet. I Sverige är regementet en fredstida utbildningsenhet samt den högsta organisationsnivån inom ett truppslag. Regementet är också en viktig traditionsbärare inom de flesta arméer.
Under Karl XIIs tid bestämdes infanteriregementets normalstyrka till 8 kompanier och 1 200 man, kavalleriregementets till 8 kompanier och 1 000 man. På grund av 1634 års riksdagsbeslut fick svenska armén 1636 en fast indelning i regementen med nyssnämnda styrka. Vid slagordningens uppgörande fäste man ännu föga avseende vid regementsindelningen.
Först på 1700-talet blev detta vanligt. - Infanteriregementet utgjordes i början av 1900-talet i de flesta arméer av 3 bataljoner. Artilleriregementet motsvarade i allmänhet en infanteridivision (fördelning) och räknade 6-12 batterier.
Regementshovslagare Män som gör skor till hästar. Dessa fanns vid varje kompani och var också en form av befäl.
Regementskommissarie Person som hade att anskaffa och förvalta regementets förnödenheter vid möten och kommenderingar.
Regementskvartermästare Officer som i regel hade kaptens grad och var regementets stabschef, administrativa chef.
Regementsofficer, regementsofficerare Benämning på överste, överstelöjtnant och major.
Regementsskrivare En Regementsskrivare var officer. Han ansvarade för regementets kontakter med högre militära och civila myndigheter, räntor, pensioner, räkenskaper, korrespondens. m.m.
Regementstrumslagare Person, ofta med fanjunkares grad, som har att leda musikkår vid olika former av exercis.
Regementsväbel Underofficer vid regementsstaben som hade att övervaka ordningen vid regementet och verkställa utdömda straff.
Rekryteringsmöten Möten som varje år skulle hållas för att rotar som saknade soldat skulle ha möjlighet att uppvisa en ny.
Remontera Remont (från franskans remonter som bland annat betyder förse med nya hästar) är en unghäst som genomgår grundläggande utbildning. Ursprungligen var det beteckning för en rekryteringshäst inom det svenska kavalleriet.
Remonten skulle vara av ädel härstamning (varmblodshäst), lämplig som ridhäst och ha en mankhöjd av minst 151 cm. De flesta var vid inköpen tre år och av hannoveransk eller ostpreussisk stam. Fram till och med första världskriget köptes cirka 1 000 hästar per år. Remonterna placerades i remontdepåer som inrättades från 1884. De ryttare som red in och tränade hästarna kallades remontryttare, vilka ansågs vara särskilt dugliga ryttare inom armén
Remtyg Militära persedlar bestående av remtyg av olika slag.
Reservkarl Menig indelt soldat som ersatte en ordinarie soldat vid dennes avgång.
Revelj Revelj (av franska réveil, från réveiller "väcka") är en militär signal som ges på morgonen som ett tecken på att manskapet skall stiga upp.
Revelj kan spelas på trumpet, horn eller trumma. Den kan även spelas av en hel musikkår. I dag är det vanligt att använda sig av en inspelad revelj som spelas upp i högtalare.
I läger och på skepp kunde reveljen förr föregås av ett kanonskott.
Revär Revär är det band som finns på sidan av militära paradbyxor. Bandet har avvikande färg eller material.
Ringkrage Halvmånformad metallplatta som under karolinska tiden var officerarnas kännetecken, togs ur bruk i Sverige 1792.
Rote, (militärt rote) Namn på de gårdar som hade att hålla en soldat, utgjorde som regel av två hela hemman. Bönderna inom varje "rote skulle förse en soldat till regementet i samma landskap. I gengäld var bönderna undantagna från skyldigheten att fungera som en soldat
Rote/Rusthållskontrakt Avtal som tecknats mellan kronan och allmogen om uppsättande av soldat i utbyte mot befrielse från utskrivning till krigstjänst.
Rote/Rusthållsvakansavgift Avgift som betalades av rotens bönder istället för att tillsätta soldat.
Rotebonde "Rote" bonde. Se även "Rote".
Rotekista Kista som förvarades hos rotehållaren vari soldaten hade sin utrustning.
Roten indragen Rotens bönder betalar en vakansavgift till kronan. Soldaten behöver inte tillsättas.
Roteringen En term som används för infanteriet del av indelningsverket. Det är så infanteriet soldater rekryterades och underhålls av "Rote" bönder.
Rotering eller det ständiga knektehållet uppkom som ett åtagande från allmogens sida, att ständigt hålla ett visst antal män under vapen. I gengäld åtnjöt man frihet från utskrivning.
Dalarna åtog sig redan 1621 att uppställa 1400 man och avtal om ständigt knektehåll ingicks även mellan kronan och allmogen i vissa socknar av Västmanland 1623, Jämtland 1645, Västerbotten 1649 och Hälsingland 1675.
Under Karl XI infördes det ständiga knektehållet i nästan hela riket. Det skedde genom ömsesidiga avtal mellan landskapen och kronan. Endast Österbotten vägrade till 1733 att delta i det ständiga knektehållet.
Undantagna från roteringen var adelns rå- och rörshemman, kungsgårdar, prästgårdar, civila och militära boställen, rusthåll, bergsmanshemman och bergsfrälse samt gästgivargårdar.
Ägarna av den roteringsskyldiga jorden indelades i rotar. Varje rote skulle anskaffa, utrusta och avlöna en soldat. Den största gården i roten, på vars mark soldattorpet vanligen byggdes kallades stamrote och ansvarade för att rotens skyldighet uppfylldes. Övriga gårdar kallades strörotar.
Roteringskarl Förekommer i början av 1800-talet som extrautskrivna soldater.
Rotestämma Ett möte med samtliga gårdar som hade att hålla soldaten/ryttaren och soldaten. Vid detta möte beslutades vad de olika gårdarna skulle stå för när det gällde soldatens lön.
Rulla En rulla är en förteckning över militär personal (eller hästar). Särskilt har man i Sverige använt detta ord, omväxlande med rangrulla, för att beteckna de årligen utkommande förteckningarna över officerare och civilmilitär personal vid armén respektive vid flottan.
Den äldsta kända Svenska rullan är "Svea rikes krigsmagts anciennetets och rangrulla 1793", följd av en för 1795. Efter dem utkom "Arméens anciennitets och rangrulla för år 1806", 1807, 1813 och flera följande år till och med 1833. Från 1835 fanns rulla för de flesta år, kallad "Svenska arméns anciennitets tour- och rangrulla" till 1873, "Svenska arméns rulla, innefattande officers- och civilpersonalen" till 1875, "Rullor över svenska krigsmagten till lands och sjös, innefattande officers- och civilpersonalen" till 1892 samt därefter "Svenska arméns rulla, innefattande officerare, civilmilitär personal av officers rang (tjänsteställning) och civilpersonal, jämte utdrag ur Svenska flottans rulla" fram till 1989.
Rusthåll En term som används för kavalleriet del av indelningsverket. Det är så ryttarna rekryterades och underhålls av "rusthållare". Jfr "rote i infanteriet.
Rusthållare Rusthållare kallades den, som var innehavare av ett hemman (rusthåll), vilket åtagit sig att sätta upp och underhålla ryttare med häst och utrustning. Som kompensation befriades han från de så kallade grundskatterna.
Beteckningen härrör från tiden för indelningsverket.
Rusthållshemman Hemman som hade att sätta upp och underhålla ryttare med häst.
Rustkammare Förrådsbod som i regel fanns hos rusthållaren där ryttarens hästutrustning förvarades.
Rustmästare Rustmästare var från början av 1600-talet till befälsreformen 1833/37 den lägsta underofficersgraden i infanteriet. Vid sidan av sitt taktiska befäl ansvarade rustmästaren för kompaniets vapen och ammunition. Rustmästarna blev 1833/37 furirer.
Rusttjänst Rusttjänst kallades ursprungligen Örs eller rosstjänst (Ross är gammalsvenska för häst, se Gotlandsruss eller tyska ordet Roß) och var kungens sätt att till liten kostnad hålla sig med ett stridbart rytteri.
Den rusttjänstskyldige skulle vid behov, oftast vid krig, kunna bidra med en stridsduglig man och en häst. Kungens motprestation var skattefrihet, varför de stormän som utförde rusttjänst kom att kallas frälse. Inte bara stormän utan även bönder kunde bli frälsemän om de ställde upp med häst och ryttare. De senare kallades för friborna frälsemän.
Ryttare Soldat som stred från hästryggen. Husar, Kavallerist
Ränsel I militärspråket kunde ordet ränsel syfta inte bara på själva ryggsäcken utan snarare på ryggsäcken med hela dess föreskrivna innehåll. "Uppställning med ränsel" betydde alltså uppställning med full stridspackning, inte tom ryggsäck.
Sabel Sabeln är ett blankvapen på ca 95 cm och är huggvapen med böjd klinga.
I Sverige uppsattes husarer under det pommerska kriget vilka försågs med en sabelmodell som visar på ungerskt ursprung och som fastställdes 1759. Mot slutet av seklet omorganiserades vissa kavalleriregementen till lätt kavalleri vilka liksom dragonerna utrustades med husarsablar. Infanteriet, manskapet vid artilleriet och flottans officerare beväpnades samtidigt med huggare av preussisk typ.
Sabel har sedan 1800-talet varit en gemensam benämning på alla i militärt bruk varande längre sidovapen, vare sig dessa har krökt eller rak klinga. Sabel används i dag som militärt ceremoniellt vapen samt inom fäktsporten.
Sabeltaska Ursprungligen bar då husarerna en liten säck knuten till sabelbärremmen och i denna säck förvarades mindre personliga tillhörigheter. Så småningom kom denna säck att mer och mer istället bli en väska, dvs taska, och den fick olika typer av broderier eller andra utsmyckningar, ofta i form av emblem som var typiska för en regent eller regemente.. Sabeltaskorna togs ur bruk i samband med att den nya uniformen modell 1895 infördes.
Källa: www.smalandshusarer.se
Sadelmakare Hantverkare som tillhörde rytteriets stab. Tillverkar och reparerar sadlar och andra artiklar för hästar men sysslar ofta också med andra läderarbeten.
Salpetersjudare Benämning på person som arbetar med krutframställning med salpeter som råvara. Yrke vars uppgift bestod i att leta rätt på urinindränkt jord och ta tillvara salpeter. Salpeter uppkommer när biologiskt material bryts ner i jord. En viktig källa för detta är stalljord.
Han var befriad från krigstjänst och mantalspenning och blev efter 30 år gratialist.
Sappör Sappör är en äldre benämning på en soldat som utför lättare befästningsarbeten, ofta i samband med belägringar av fästningar. De utför även demolition utav fientliga konstruktioner. Sappörerna tillhörde tidigare artilleriet, sedan 1800-talet ingenjörstrupperna och dess föregångare.
Schabrak Schabrak omnämns i utrustningen för det svenska kavalleriet från 1600-talet och framåt och var under stora nordiska kriget placerad precis bakom sadeln, under svanskappan.
Schabraket är sedan fastknutet i sadeln med tre skinnremmar. Det ser fyrkantigt ut, men det är utskuret efter sadelns form så att ingen del ligger under sadeln och skaver. Under sadeln ligger sedan ett hästtäcke som är vikt på ett för ändamålet speciellt sätt, så att inte sadeln bryter.
Sekundchef Sekundchef, chef vid förband (som regel reg.), över vilket konungen innehar det nominella chefskapet. S. förekommer vid Svea livgarde, Livreg:s grenadjärer, Göta pansarlivgarde, Livgardesskva-dronen och Liv-reg:s husarer.
Källa: Svensk uppslagsbok
Sekundlöjtnant Subalterngrad vid flottan mellan åren 1824–1866.
Sergeant En militär rang, underofficer. Förr var Sergeant en rang precis under fältväbel (Fanjunkare). Hans ansvar var mycket detsamma som fältväbels men han hade ingen rätt att straffa soldaterna.
Sjukvårdssoldat En soldat vid ett kompani som var specialutbildad att ta hand om skadade.
Skarpskytt De soldater som vid varje kompani visat sig vara goda skyttar utrustades från 1838 med särskilda prickskyttevapen.
Skvadron Skvadron, militär beteckning på ett militärförband. Inom Sveriges armé historiskt beteckningen på det minsta förband vid kavalleriet som har en relativ administrativ och taktisk självständighet. Vanligtvis bestod en skvadron av c:a 100 man och motsvarade ett kompani i övriga armén. Skvadronschefen var vanligtvis ryttmästare.
Skärgårdsflottan Skärgårdsflottan eller arméns flotta var ett vapenslag i Sverige mellan åren 1756 och 1823.
Skärgårdsflottan lösgjordes från örlogsflottan och Amiralitetet, och den 18 oktober 1756 sattes den upp som en enhet lydande under armén. Skärgårdsflottan bestod 1756 av galärer ordnade i Stockholmseskadern och Finska eskadern.
Slitningsersättning Ersättning till rote/rusthåll för uniformspersedlar som slitits vid längre kommenderingar.
Ersättning som utgick när soldaten använde egna kläder under tjänstgöringen.
Släpkläde Andramunderingen som användes bland annat vid arbetskommenderingar.
Släpkläder Vardagskläder som användes vid mindre högtidliga tillfällen.
Släpmundering Andramunderingen som användes bland annat vid arbetskommenderingar.
Sold Officerslön.
Soldat Benämning på menig soldat som stred till fots.
Soldaterinran Soldaterinran, krigsmannaed, faned och andra benämningar avser de högtidliga och/eller förpliktande påminnelser om en soldats plikter som finns i många länders försvarsmakter. De var tidigast en edsavläggelse inför Gud om trohet mot monarken. Senare varianter innefattar trohet mot fosterlandet, författningen, det demokratiska statsskicket och liknande medan det religiösa inslaget ofta nedtonats eller borttagits.
Soldatkontrakt När soldaten antogs som rotesoldat upprättades ett soldatkontrakt mellan knekt och rote. I detta kontrakt beskrevs i detalj vad som ålades roten respektive knekten att göra. I soldatkontraktet fanns angivet både rättigheter och skyldigheter.
Varje rotesoldat benämns med ett specifikt aktnummer.
Ett exempel på detta kan vara: Akt nr: KR-05-0570-1806. KR står för Kronobergs regemente, 05 står för 5:e kompaniet, 0570 står för soldatens nummer inom kompaniet (rotenummer) och 1806 står för anställningsår.
Förutom olika former av dagsverken åt roten så var soldaten under längre tider borta en hel del från soldattorpet. Inte enbart i krig utan även i fredstid. Det kunde gälla övningar eller arbetskommenderingar. Då var det soldathustruns ansvar att sköta torpet. Hon fick ensam sköta barnen och hon fick ensam sköta om djur och gård.
Källa: Kronobergs Genealogiska Förening
Soldatnamn soldatnamn, namn som ursprungligen gavs indelta soldater som binamn i stället för de bland allmogen vanliga farsnamnen. Namnet var knutet till en rote, och en nyrekryterad soldat kunde överta den avgångnes namn.
 
Egenskapsangivande namn och namn med krigisk anknytning som Hård och Svärd är typiska. I och med allmogens antagande av fasta släktnamn i slutet av 1800-talet kom många soldatnamn att bli ärftliga, och de utgör ett karakteristiskt inslag i det nutida svenska släktnamnsförrådet.
Soldatrote Det hemman som ansvarade för att utrusta och hålla en soldat.
Soldattorp Bostad uppförd för soldaten byggt enligt på platsen vanlig sed, med måtten ca 4 x 8 meter, 7 stockar hög och ett fönster som var 1 aln i fyrkant.
Spel i nummer Från sent 1800-tal, extra rote utöver tidigare.
Stabsofficer Officersperson.
Stamhemman Det hemman som var ansvarig för roten/rusthållet, ofta den största gården i roten.
Standar Förbandstecken vid kavalleriet och husarregementen.
Studentbeväring Från 1813 och fram till 1869 hade man speciell studentbeväring i Sverige, därefter skilde man inte längre på studenter och andra män i 20 – 25 års åldern.
Källa: Terra Scaniae
Studsare Kort handeldvapen med räfflad pipa.
Städsel Handpenningen av legan.
Ständiga knekthållet Den organisation av armén som Karl XI införde genom indelningsverket. Ett annat ord för infanteriet del av indelningsverket (Ständiga = permanent, Knekt = infanteri soldat.). Kallas också "roteringen.
Stövlett Stövel med lågt skaft.
Subalternofficer Gemensam benämning för fänrikar och löjtnanter.
Sventjänare En person som gör krigstjänst i husbondens ställe.
Svärdsmedalj Hederstecken för personal inom armén och flottan.
Syn Besiktning av soldattorpet. Kunde hållas när soldaten så önskade. Skulle hållas vart tredje år.
Syrtut Långrock med två knapprader.
Taska (se Sabeltaska) Patronväska.
Tillträdessyn En syn av boställe eller soldattorp när ny befattningshavare tillträdde.
Timmerman Specialutbildad soldat i snickeriarbeten.
Tornister Proviantväska som bars på ryggen.
Tremännings regemente Regementen som uppsattes i början av 1700-talet för att sköta landets försvar på hemmaplan. Tre rotar går samman om att sätta upp en soldat.
Tross Beteckning på den lastade utrustningen som medfördes i fält.
Trossbod Förråd för kompani där kompaniet förvarade sitt material.
Trumslagare Militär titel, trumslagarens uppgift var att på slagfältet förmedla befälhavarens order. Trumslagare fanns både inom infanteriet och dragonerna.
Truppbefäl Redan från Gustav II Adolfs tid funnos av underofficerare vid varje kompani fältväbel, sergeant" ..."Fältväbeln och sergeanten voro egentligt truppbefäl" .."Omkring 200 år bibehöllos dessa grader, en ändring skedde först 1837"..
Underbefäl Samlingsnamn för distinktionskorpral, korpral och vicekorpral. Alla hade torp.
Underhåll (dubbelt) (enkelt) Benämning på storleken av underhåll som en soldat fick från Vadstena krigsmanshus.
Underhåll med expektance Avvaktande underhåll.
Underlöjtnant Fänriken, en militär rang, officer. Underlöjtnant ersatte rang Fänrik 1835 och användes fram till 1937 då rang Fänrik återinfördes.
Underofficer Benämning för fanjunkare, sergeant fram till 1833 och där efter även för fältväbel, förare och rustmästare.
Utskrivning Ofrivillig värnplikt för armén.
Gissningsvis kan man förmoda att prästerna såväl under medeltiden som senare när det gällde personkännedom hade en viss hjälp av de förteckningar som upprättades vid utskrivningar av krigsfolk. När det gäller 1500-talet eller del därav synes denna förmodan kunna härledas från den nyordning vid utskrivningsförfarandet, som kom till stånd vid början av 1600-talet och som baserades på att prästerna till utskrivningskommissarierna överlämnade en med hjälp av länsmannen och kyrkans sexmän upprättad mantalslängd upptagande alla män inom socknen över 15 och under 60 år.
Genom denna anordning fick givetvis också prästen god hjälp till en ingående kännedom om sockenborna. Det förefaller sannolikt att denna växelverkan mellan utskrivningsmyndigheten och kyrkan även tidigare varit för handen.
Källa: Skatteverket
Vadstena Krigsmanshus Inrättning som från 1647 utbetalade en ersättning till befäl och meniga i form av underhåll.
Vadstena krigsmanshus kom till stånd efter initiativ av kung Gustav II Adolf. Ett krigsmanshus där oförmögna krigsmän som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp efter avsked kunde få sitt uppehälle. Det tog dock ett antal år innan man fått tillräckligt med medel för att kunna starta krigsmanshuset, så först 1647 kunde verksamheten inledas.
Krigsmanshusets verksamhet fanns kvar till 1783 då det på grund av den allmänna fattigdomen tvingades släppa ut krigsmanshusets folk. På klosterkyrkogården vid Kloster- kyrkan finns idag en minnessten rest över gratialisterna vid Vadstena krigsmanshus och karoliner hemförda från Poltava.
Källa: Leif Gustavsson
Vakansavgift Avgift som roten eller rusthållet betalade till kronan om man inte hade någon soldat på ett torp.
Valack Kastrerad hingst. Kastreringen utfördes av Valackare.
Valackare kallas en person vars yrke är att kastrera hästar. Förr ansågs detta vara en smutsig och oärlig syssla, och yrket hade mycket låg status. Många av resandefolket har genom tiderna arbetat som valackare. Ett annat namn för valackare är hästagillare.
Vapenför, tjänsteduglig Arbetsför.
Vapenrock Beteckning för rock som 1840-talet avlöste uniformsfracken.
Vargering Äldre ord för reserv. Användes som beteckning för extra soldater som skrevs ut i början av 1800-talet.
Vargeringsman Extrasoldat som förband sig att vid ordinarie soldats avgång rycka in i hans ställe. Bönderna var skyldiga att hålla med vargeringskarl.
Vice Korpral En militär rang nedan Korpral, lägsta underbefälsgraden.
Historiskt var vicekorpralen korpralens ställföreträdare. Före 1972 var korpral den normala graden för en värnpliktig gruppchef, vicekorpralen var då en befälselev under utbildning till gruppchef.
Volontär Militär personal som tjänstgör utan lön, men som kan uppbära visa förmåner.
Volontär var en term som används för militär personal för utbildning för att bli underofficerare och officerare. Det frivilliga systemet användes både inom armén och inom marinen. En volontär startade som en soldat / sjöman men hade en högre position och status än den vanliga soldaten / sjömannen.
Vårfrudag Den dag då av- och tillträde av soldattorp eller boställe skedde, den 25 mars.
Väbel Väbel, förr en befälsperson med uppgift att upprätthålla ordning och verkställa bestraffningar. Vid sjukvårdsförband har en väbel ansvar för sjukvårdsmateriel.
Värja Värja är ett egentligen för stöt ämnat och som sidogevär buret blankt vapen med lång och smal, en- eller flereggad klinga. Värjan användes på 1800-talet och i början av 1900-talet mindre som försvars- eller anfallsvapen än som befäls- och prydnadstecken. Värjan tillhör särskilt civilstatens uniformer.
Som stötvapen är värjan två- eller treeggad, som huggvapen en- eller tvåeggad. Den skiljer sig från sabeln dels genom flera eggar, dels genom den raka, nära 1 meter långa klingan. Värjan bärs vid vänstra höften i en beslagen läderslida, som hänger i ett band (värj- l. axelgehäng) på högra axeln eller i en livrem eller i ett vanligt koppel.
Värjgehäng Hölster eller hylsa avsett för sidovapen.
Värnplikt eller snarare Allmän Värnplikt Allmän värnplikt, lagfäst system för uttagning av vapenföra medborgare till utbildning för totalförsvaret. Se värnplikt och totalförsvarsplikt.
1901 infördes det som kallas allmän värnplikt i Sverige, den indelta armén avskaffades. Då blev utbildningen längre, 150 dagar följt av tre repetitionsövningar om 30 dagar under 3 år. Män som var 21 år skulle göra värnplikt och vara redo att användas i krig fram till de fyllt 40 år. Senare, 1954, ökades värnpliktsåldern till att vara mellan 18 och 47 års ålder.
Källa: Terra Scaniae
Värvade sjömän (flottan) Värvade "Båtsmän" / sjömän. De var ett slags "elit" sjömän och tillsammans med besättningen utformats med handelsflottan de utförde de mer avancerade arbetsuppgifter som segling ombord på fartygen.
Örlogsbas Örlogsbas, baseringsområde för sjöstridskrafter, anlagt för att tillgodose sjöstridskrafternas verkan, skydd, underhållstjänst och reorganisation.
Örlogsflottan Örlogsflotta, sjöstridskraft, är en sjömilitär styrka.
Örlogskapten Örlogskapten, tjänstegrad i flottan mellan kapten och kommendörkapten, motsvarande major inom försvaret i övrigt.
Örlogsstation Örlogsbas i Karlskrona, Göteborg och Skeppsholmen Stockholm.
Överofficer Äldre benämning på officerare.
Överste Armé militär rang, officer, regementsofficersgrad vanligen regementschef.
Regementschef är i regel en officer av överstes grad och benämning för högsta regementsofficersgraden. Benämningen, stundom i förbindelsen Här-Överste och även General-Överste, är lika gammal som stående trupper; alltså från slutet av medeltiden.
Överstelöjtnant Armé militär rang, officer, regementsofficersgrad närmast under överste. Ställföreträdare för regementschefen.

Källa: http://www.upplandia.se/Faktasidor.htm
 

 


Nyheter

2013-06-16
Carl Johan och Fredrikas anfäder uppdaterade.
Läs Mer Här!

2013-06-15
Släktföreningen önskar alla en riktigt Trevlig sommar!
Läs Mer Här!


 
     

Copyright Släktföreningen Karlström 2008-2011 © www.karlstrom.info